Ja, vad gör man när man är så trött på sig själv, när det inte finns ett enda område i livet som man är nöjd med? Eller åtminstone inte fucking jävla kuk-missnöjd med?
Min brytpunkt (eller den senaste) kom när jag började högskolan såhär i överdrivet vuxen ålder (40+). Jag har aldrig känt mig gammal, men det var väl för jag inte hade så mycket att jämföra med, alltså i min närhet. Mest ungar och föräldrar.
För några år sedan gjorde jag en Gastic Bypass, när vågen skrämde skiten ur mig och jag inte kunde ta mig ur det på egen hand. På mindre än ett år gick jag ner mer än 40 kg. Sååå himla nöjd. Inga överdrivna bieffekter.
MEN efter mindre än ett år kunde jag långsamt börja äta som vanligt, även godis i viss mån. Jag lärde mig dessutom att även om jag inte kan äta så stora måltider, så kan jag äta många. Jodå, mellanmål är bra...
Så nu är jag halvvägs tillbaka till ursprungsvikten.
Jag har dessutom inte kommit igång med träningen sen operationen, Styrketräning som jag tyckte så mycket om. Så när familjen var iväg på sportlovet och jag horisontalpluggade till en tenta så kände jag att där gick gränsen. Med ont i diverse leder stapplade jag från sängen till toaletten, tillköket för att göra någon uppiggande mat, men jag kommer inte att ta mig ur detta utan en jättespark i röven.
Mina omstarter brukar bestå av att jag ändrar allt samtidigt och sen blir det för jobbit, jag skjuter upp det och sen bara det försvinner i fjärran. Så denna gång har jag gjort en snällare plan för mig själv. I söndags gav jag upp sockret och drog ner på kolhydraterna. Nu i veckan blir det återstart på gymmet, två dagar i veckan till att börja med. Jag skulle vilja göra något åt mina accelererande åldertecken, men det får komma senare.
Om 12 veckor fyller jag år. Ska bli intressant att se hur min hälsostatus har ändrats.
